Framtiden för Jokkmokks marknad

Författaren Yngve Ryd kåserade 2011 över Jokkmokks marknad

Under 1960- och 1970-talen växte Jokkmokks marknad och blev den mycket stora fest som vi ser fortfarande idag. Gällivare och andra orter har försökt att åstadkomma något liknande som i Jokkmokk, men det lyckas inte. Ortsbor i Gällivare och Arjeplog besöker naturligtvis ortens marknad, men turister kommer ytterst sparsamt. Ett mål är störst, Jokkmokk, och då dras turisterna dit. Den som kommer resande långt bort ifrån vill naturligtvis uppleva det som är störst, bäst och vackrast. Sekundärmarknader lockar inte. Hittills har det varit tvärt omöjligt att bygga upp fler marknader motsvarande den i Jokkmokk. Och det lär inte ändras inom överskådlig tid.

Det finns inga logiska skäl till att Jokkmokk är den stora viktiga marknaden, det är slumpens skördar. På 1950-talet var krögare Gösta Åkerlund ordförande i Jokkmokks turistnämnd, och han var idérik och driftig. Inför marknadens 350-årsjubileeum 1955 tog han initiativ för att förnya och väcka liv i den lilla stillsamma marknad som fanns. Han lyckades nå den tidens riksmassmedia. Svenska turister kom, ännu dock i blygsam omfattning, Charlie Norman skaldade ”Jokkmokk Rokk”, en utveckling kom igång som sedan bara skenat vidare. Jokkmokk tillskansade sig en position som den riktiga, viktiga marknaden och blev ständigt större.

Tänk om Gösta Åkerlund hade råkat bo i Gällivare! Måhända hade då den stora marknaden funnits där, och Jokkmokk stretat i skymundan.

Under 1970-talet strömmade ungdomar från hela Sverige i tusental till marknaden i Jokkmokk. Mycket av detta bars upp av folkmusikvågen på den tiden, men även politiskt aktiv och miljöengagerad ungdom kom, och förstås ”vanliga” ungdomar. En del kretsar klädde sig i egenhändigt tillverkade vadmalskläder, som blev ett markant inslag i gatuvimlet. Trycket var hårt, Jokkmokk var inne, allt togs för givet och att det kanske skulle kunna bli annorlunda i framtiden var det ingen som bekymrade sig om då.

Redan i början av 1980-talet hände emellertid något drastiskt. Rekryteringen av ny ungdom upphörde. Och det skedde mycket tvärt, inom loppet av några år, som om någon vridit om en strömbrytare. Det var inte omedelbart synligt under marknaden, men den mycket tvära omsvängningen bland ungdom märktes samtidigt även i andra sammanhang. Till fjälls blev det snabbt tydligt. Mot slutet av 1970-talet och början av 1980-talet kom det massor av ungdomar, men redan några år in på 80-talet hände något. Det kom inga nya 18-åringar till fjällstugorna! Det var extremt tydligt, omsvängningen var total. Hur många som helst unga människor 20, 25 år, men inga 18-åringar alls. De som började fjällvandra under 1970-talet har fortsatt med det och kommer ännu idag. Nya ungdomar har ännu inte dykt upp, annat än ytterligt enstaka.

Samma hände med vintermarknaden. Om man vandrar runt på gatorna så syns det att medelåldern nu är skrämmande hög. Ungdomar från Jokkmokk och närområdet kommer förstås. Och marknaden är en viktig samling för samisk ungdom, kanske större nu än tidigare. Men stora mängder ungdom från hela Sverige har inte synts på snart 30 år. De som var unga på 70-talet kommer troget ännu, men nu är de flesta gråhåriga. Snart är de pensionärer och sedan kanske de har ytterligare 10 pigga år, innan deras närvaro tonar bort. Om inget drastiskt händer kommer vintermarknaden att bli betydligt mindre, och den tiden är tyvärr inte särskilt avlägsen.

Den dramatiska krympningen kan sedan länge ses i Kvikkjokk. Under 1970-talet och ännu början av 80-talet var där fullt med folk på sommaren, det bubblade av förväntan, atmosfären var tät bland alla unga människor som skulle ut och fjällvandra. Sedan har det sakta klingat av. Nu är det mycket stillsamt i Kvikkjokk på somrarna, väldigt glest med folk, bussarna som var fullsatta på 70-talet har nu ett fåtal passagerare. Den brusande täta stämningen är förstås försvunnen.

Tillströmningen av ungdom till marknaden under 70-talet var absolut inte ett resultat av listig marknadsföring riktad till ungdom. Något sådant fanns överhuvud taget inte, Ungdomarna kom självmant, utifrån ett rykte om Jokkmokk som de själva skapat. Inga marknadsföringskonsulter över huvud taget hade varit inblandade. En parallell är vadmalsmodet, det handlade inte skvatt om lyckad marknadsföring och ”målgrupper”, utan det var något som kom inifrån ungdomarna själva.

Finns något att göra för att Jokkmokk även i framtiden ska ha en betydande marknad med mycket folk? Som vi vet finns det faktiskt arrangemang liknande Jokkmokks marknad som lockar mycket ungdom idag. Exempel är medeltidsmarknaderna i södra Sverige och hela Nordeuropa.

Inför 400-årsjubileet år 2005 hölls en historisk marknad i Jokkmokk. Kommunen stod för initiativet, men hade dock inga närmare funderingar över hur den marknaden kunde utformas. De som fick uppdraget att planera marknaden stred för att grunden skulle vara 1600-tal och så blev det. Det första försöket blev mycket lyckat.

Vi tror att det som idag skulle kunna få ungdomar i större mängd att återupptäcka Jokkmokk är den historiska vintermarknaden. Den stora tillströmningen till medeltidsmarknaderna i södra Sverige, i Visby kommer tiotusentals, visar att brett intresse finns. Och en historisk vintermarknad finns ingen annanstans! Förr eller senare kommer den säkert att uppstå, med medeltidsveckorna som inspiratör och förebild. Om inte Jokkmokk tar till vara detta, kommer det att hamna någon annan stans.

Första året med historisk marknad i Jokkmokk, och även ytterligare några år, syntes faktisk industrispioner. Bland annat Arvidsjaur har gjort vissa försök i samma riktning, men det kom av sig.

Det har visat sig att till historiska marknaden kommer, visserligen ännu i blygsam skala, den sorts ungdomar som invaderar Visby; folkhögskolegäng, lajvare och andra. Dessa är pionjärerna, spjutspetsarna, som kommer att dra med sig ”vanlig” ungdom, om väl marknaden börjar växa. Precis som det fungerade på 1970-talet.

Överhuvudtaget är det svårt att tvärt locka stora mängder medelålders människor till nya arrangemang. De har hunnit skaffa sig inrotade vanor. Det är bland ungdom potentialen finns, lättrörliga i sinnet, och när väl utvecklingen leder åt ett visst håll, då kan det snabbt skena utan hejd. Jämför med rockfestivaler, från ingenting kan de blomma upp på bara några år och dra tiotusentals unga besökare. Inga arrangemang av någon som helst kategori eller art kan på motsvarande sätt plötsligt dra till sig tiotusentals medelålders besökare. Kanske finns något undantag från denna regel, men jag känner då inte till något.

Ungdomar bor enkelt, äter enkelt och strör inte stora pengar till turistföretag. Men om ungdomarna är många blir det ändå ett ekonomiskt utbyte. Och alldeles strax blir ungdomarna äldre. Då återvänder de med större resurser. /Yngve Ryd

 

Print Friendly, PDF & Email

Kanske går det att dansa och spela i logarna marknaden 2018, om vi fixar pengar till elräkningarna.